Låt den tillfälliga asyllagen bli just tillfällig

Den tillfälliga asyllagen drabbar inte bara enskilda individer utan också tilltron till rättssystemet i stort. Det är en mycket dålig lagstiftningsprodukt som på bred front fått omfattande kritik. Det är dags att återgå till den ordinarie utlänningslagstiftningen.

Läs hela debattartikeln i GP här

I morgon den 18 juni röstar riksdagen om att förlänga den så kallade tillfälliga asyllagen som redan under tre år begränsat möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige. Under tre år har asylsökande som regel fått tillfälliga uppehållstillstånd, kraftig begränsad rätt till familjeåterförening och barn har fått sämre möjligheter att få stanna i Sverige. Undertecknade organisationer har på olika sätt erfarit att lagen har bidragit till utbredd psykisk ohälsa, haft negativ inverkan på integrationen och skapat en rättsosäkerhet på grund av dess komplexitet och bristfällighet. Barn har drabbats särskilt hårt.

Lagen som riksdagen röstar om i morgon är snart inne på sitt fjärde år och därmed är lagens tillfällighet utspelad. Särskilt för barn är detta en mycket lång tid. Den tillfälliga lagstiftningen ses i dag som ”det nya normala” trots att den infördes som en nödåtgärd under en period då ovanligt många människor sökte asyl i Sverige.

Det uttalade syftet med lagstiftningen var att minska antalet asylsökande som kom till Sverige. Även om betydligt färre asylsökande i dag söker sig hit är det högst oklart om det var lagen i sig eller andra faktorer, såsom införandet av gränskontroller och EU:s avtal med Turkiet, som var avgörande. Ingen utvärdering har heller gjorts av regering eller myndigheter för att säkerhetsställa att lagen haft avsedd effekt. Utöver att lagens legitimitet är ifrågasatt har den drabbat enskilda människor orimligt hårt.

De senaste årens migrationspolitik har kännetecknats av en lång rad förändringar som genomförts i snabb takt utan regelrätta utredningar och förarbeten. Många gånger har konsekvensanalyser saknats helt. Den tillfälliga lagen är ett exempel på det vilket drabbar inte bara enskilda individer utan också tilltron till rättssystemet i stort. Det är en mycket dålig lagstiftningsprodukt som på bred front fått omfattande kritik. Dess bristfällighet är en del av ett lappande och lagande som har gjort att Sverige i dag har en lagstiftning som är både orättvis, komplicerad och svår till och med för den insatte att tillämpa.

I januariavtalet mellan S, MP, L och C aviserades en parlamentarisk kommitté för att se över den framtida migrationspolitiken. Utredningsdirektiven för kommittén presenterades i fredags och är relativt breda vilket förhoppningsvis ger förutsättningar för en ordentlig analys kring olika förslag till ny migrationslagstiftning. Utredningen är ett välkommet initiativ då en human, rättssäker och hållbar migrationspolitik är av största vikt för att säkerställa människors rätt till asyl, värna rättssäkerheten och bevara förtroendet för rättsstaten. 

I lagen som riksdagen i morgon röstar om har regeringen i viss mån utvidgat rätten till familjeåterförening till att även gälla alternativt skyddsbehövande. Detta är mycket välkommet och som vi ser det en juridisk och humanitär nödvändighet. Kvar återstår dock att belysa de hinder som försvårar och i vissa fall omöjliggör familjeåterförening, såsom de högt ställda försörjningskraven. Den tillfälliga lagen har lett till att barn och föräldrar hållits separerade under flera år. Dessutom försvårar den inte bara möjligheten att etablera sig i sitt nya hemland men även möjligheten att tillgodogöra sig olika former av behandling, exempelvis för trauman som kan ha uppstått i hemlandet eller längs flyktvägen.

En annan avgörande faktor i den framtida migrationspolitiken är möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl, inte minst för de barn som lever i allra störst utsatthet. Tidigare har bland annat svårt sjuka barn och barn utan familj kunnat beviljas uppehållstillstånd på grund av så kallade särskilt ömmande omständigheter. I den tillfälliga lagen har denna möjlighet kraftigt beskurits. Det är svårt att se hur denna begränsning är förenlig med FN:s barnkonvention som blir lag i Sverige år 2020. Under flera år har barnen kommit i kläm på grund av den förda politiken, det är hög tid att detta får ett slut.

Undertecknade organisationer har, såsom många andra aktörer, sedan kursändringen 2015 varit starkt kritiska till den tillfälliga asyllagstiftningen. Vi är mycket negativa till att lagen i morgon förväntas förlängas utan att en ordentlig analys av lagens konsekvenser och nödvändighet har gjorts och utan analys kring lagens förenlighet med att barnkonventionen blir lag. Vi efterfrågar i första hand en återgång till den ordinarie utlänningslagstiftningen. Under alla omständigheter hoppas vi att den parlamentariska kommittén, gärna i samverkan med civilsamhället, nu ska göra sitt yttersta för att ta fram en human, rättssäker och långsiktigt hållbar migrationslagstiftning både för enskilda individer och samhället i stort. Allt annat är orimligt.

Lise Bergh

ordförande, Rädda Barnen

Martin Ärnlöv

generalsekreterare, Svenska Röda Korset

Erica Molin

generalsekreterare, Asylrättscentrum (tidigare Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar)

Helén Ottosson Lovén

generalsekreterare, Svenska kyrkan

Anna Lindenfors

generalsekreterare, Amnesty International Sverige

Veronique Lönnerblad

generalsekreterare, UNICEF

Lotta Säfström

ordförande, Sveriges Stadsmissioner

Jêran Rostam

förbundsordförande, RFSL Ungdom

Martin Nihlgård

generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp

Henrik Alberius

ordförande, Caritas

Emelia Frennmark

verksamhetschef Sociala Missionen

Lasse Svensson

kyrkoledare, Equmeniakyrkan

Sara Edvardson Ehrnborg

ordförande, FARR - Flyktinggruppernas riksråd

Vendela Carlfjord

förbundsordförande, Rädda Barnens Ungdomsförbund

Sandra Ehne

förbundsordförande, RFSL