Låt inte LOU lamslå välfärdens utveckling

Måste lagen om offentlig upphandling styra hur välfärdstjänster produceras? Forskarantologin ”Upphandlad” visar att det offentligas förhållningssätt riskerar att leda till stagnation snarare än kvalitet i välfärden, skriver företrädare för Bräcke diakoni, Ersta diakoni och Sveriges stadsmissioner.

Helene Mellström, Stefan Nilsson & Lotta Säfström
Bräcke diakoni / Ersta diakoni / Sveriges stadsmissioner 
 

Det finns många utmaningar med lagen om offentlig upphandling (LOU) när det handlar om vård- och omsorgstjänster.

Internationell forskning visar att offentliga upphandlingar ger sämre förutsättningar för idéburna vård- och omsorgsaktörer än för stora kommersiella aktörer. Det rimmar illa med den politiska ambitionen om att låta idéburen vård och omsorg växa. Dessutom drabbar det patienterna och brukarna, som vi vet efterfrågar idéburet.

I de fall där brukaren själv får välja utförare, enligt lagen om valfrihetssystem (LOV), står sig idéburna aktörer bra i konkurrensen.

LOU lyfts ofta fram som en garant för opartiskhet och en konkurrens på lika villkor. Men strikt konkurrensneutralitet är en chimär. Till exempel frågar beställaren sällan efter om utförarna tidigare har visat att de klarar av att leverera den tjänst som nu upphandlas.

Tvärtom lyder ofta instruktionen: ”Berätta inte vad ni har gjort, utan vad ni ska göra framåt”. Lite som om arbetsgivaren inför en anställningsintervju uppmanar de sökande att inte ta med sig sitt cv.

Den viktigaste frågan är trots allt om LOU kan garantera medborgarna vård och omsorg av högsta kvalitet till lägsta pris. Det menar vi är en fråga som saknar svar. I dag stannar kvalitetskraven alltför ofta i skrivningar i anbud eftersom uppföljningen är bristfällig. Brukarens röst blir inte hörd.

Vi ställer oss också skeptiska till sättet som Sverige väljer att tillämpa EU:s upphandlingsdirektiv på. Trots att direktivet ger utrymme för staterna att själva bestämma hur man organiserar sina välfärdssystem, har Sverige valt att tolka kraven strängare än andra. Tyskland är ett exempel på land där man gjort en annan tolkning. Där ligger sociala välfärdstjänster i stort sett utanför upphandlingsdirektivets ramar.

Så borde LOU skrotas när det gäller välfärd? Vi menar i stället att politiker, tjänstepersoner och jurister måste börja utnyttja handlingsutrymmet som faktiskt finns. Här är våra tre förslag på vad som behöver göras: 

  • Upphandla kvalitet – på riktigt. Utvärdera inte bara vad en aktör lovar i sitt anbud. Utvärdera aktörernas förmåga att långsiktigt leverera tjänster av hög kvalitet och ständiga förbättringar. Använd möjligheten att ställa sociala krav. Bygg relationer mellan utförare och beställare och upphandla i dialog.
  • Släpp in brukarna. Skapa forum där brukarnas ovärderliga kompetens tas tillvara. Det är ett resursslöseri att inte lyssna på människors upplevelse och behov av välfärd. Ta hjälp av brukare för att beskriva och utveckla tjänsterna, i anbud och genom utvärdering.
  • Våga satsa på alternativa lösningar. Skapa partnerskap med aktörerna som gör det möjligt att utveckla tjänsterna tillsammans. IOP är en sådan modell som redan används runtom i landet, framför allt för att möta komplexa samhällsutmaningar.

Det är dags att välfärdens utveckling återigen får drivas av visioner om det goda samhället, inte av rädsla och fyrkantighet. Det är dags att den enskilda människan tas som utgångspunkt för upphandlingarna, inte systemen.