Staten sviker människor som inte har bostad

Mer än var femte person som lever i hemlöshet har inte några andra problem än att de saknar ett eget hem. Det välfärdssamhälle som många förlitat sig på bär inte längre. Det är ovärdigt och borde uppmärksammas inför valet, skriver Lotta Säfström, Sveriges Stadsmissioner.

6ca76ba7-81b2-4626-82c2-7048c6dc1426.jpg

Läs debattartikeln på svd.se

 

Hela landet täcks av valaffischer. Rädda klimatet, förbättra sjukvården, bort med vinster i välfärden, mer resurser till försvaret, öka jämställdheten. Budskapen är många och viktiga. Men det finns de som saknas. Frågor som berör människor som befinner sig längst ned i samhällshierarkin, människor som lever i en enorm utsatthet och vars vardagsproblematik hamnat långt ned på politikernas prioriteringslistor. Människor som lever i en parallell verklighet där deras behov helt lyser med sin frånvaro i valrörelsen. Det är tydligt att det växande utanförskapet i vårt land inte bara är materiellt utan också demokratiskt. Den som inte har ett jobb, ett socialt sammanhang eller ens någon egen adress, är inte särskilt intressant för våra politiker.

Enligt Socialstyrelsens senaste hemlöshetsrapport (2017) lever i dag över 33 000 människor i hemlöshet i vårt land. Vi vet dock att mörkertalet är stort. I myndighetens mätning ingår till exempel inte alla landets kommuner. Det finns också de som lever helt utanför samhället och därför inte heller fångas upp av offentliga kartläggningar. 

I den grupp som räknas som hemlösa ingår människor i en akut situation, som sover i trappuppgångar eller under broar alternativt fått tillfällig plats på härbärge eller vandrarhem, men också personer som bor kortsiktigt i andra hand eller som inneboende hos vänner och familj. En majoritet av dessa är ensamstående män men de senaste åren har allt fler kvinnor och barnfamiljer kommit att hamna i ett läge där de inte har en egen dörr att stänga om sig. I våra storstadsområden visar dessutom mätningar att gruppen barn i akut hemlöshet ökat de senaste åren vilket naturligtvis är helt oacceptabelt. Barn vars uppväxt präglas av ständiga flyttar och otrygghet löper stor risk att ta steget in i vuxenlivet som människor redan tyngda av hopplöshet och sociala problem. Även allt fler äldre har svårt att betala hyran och blir vräkta från sin bostad. 

Om hemlöshet tidigare var något som nästan bara drabbade människor med missbruksproblematik eller någon form av psykisk ohälsa ser vi i dag allt fler som förlorar sina hem till följd av fattigdom. Till Stadsmissionen kommer de som aldrig har varit i närheten av ett eget boende. Vi möter fler som på grund av skilsmässa inte har eget boende, eller på grund av arbetslöshet, sjukskrivning eller någon annan av livets kriser tappat fotfästet och förlorat sitt boende när en betalning blir sen. De ökade kraven och svårigheterna på bostadsmarknaden som drabbar alla som vill byta bostad gör det svårare för den som inte har pengar, kontakter eller på annat sätt hamnat utanför.

Enligt Socialstyrelsen har mer än var femte person som lever i hemlöshet inte några andra problem än att de saknar ett eget hem. Det välfärdssamhälle som många förlitat sig på bär inte längre och det offentliga skyddsnätet är fullt av maskor. Staten ska vara en garant för våra mänskliga rättigheter, men brister när det gäller bostad som rättighet.

Vi på Sveriges Stadsmissioner utmanar nu politikerna i årets valrörelse: För det första, lyssna på de människor som lever i samhällets utkanter. Hör deras röster. Låt frågorna om tak över huvudet och mat på bordet ta lika mycket plats som skatter, sjukvård, migration och försvar. Hur lyckat ett välfärdssamhälle är mäts i hur samhället tar hand om de allra mest utsatta. För det andra, ge oss en nollvision mot hemlöshet under nästa mandatperiod! Det är ovärdigt att människor fortfarande sover utomhus och att barn bor i tillfälliga boenden. Fattigdom och dess konsekvenser hör inte hemma i Sverige 2018. 

Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner